Min farfar Kalle och farmor Elin kom till gården 1946. De färdades med häst och vagn från Rimbo i Roslagen och gjorde ett stopp i Uppsala. Där fick de övernatta på reningsverket. De anlände med släde, men när snön töade bort under natten fick de lasta om allt på en kärra istället.

Min pappa Rune var då 16 år gammal. Han var djupt imponerad av farfar, som gick till fots bredvid häst och vagn hela vägen till Gårdsjö – en sträcka på 50 km. Rune tyckte att farfar var väldigt gammal, men Kalle var bara 45 år.

På den tiden drevs gården med 8–10 kor och 20 hektar spannmål. Under vintern arbetade Kalle och Rune i skogen när de inte var ute och jagade.

1975 tog mina föräldrar, Rune och Gull, över gården. Då hade mjölkproduktionen lagts ner, och pappa satsade istället på suggor i den gamla lagården och började sälja smågrisar. Det var under den tiden jag, inspirerad av Emil i Lönneberga, tämjde en gris. Jag lärde den att hoppa över hinder och sitta fint.

1989 tog jag över gården. Pappa var då less på lantbruket och köpte en skogsmaskin, som han körde i tio år innan han slutade helt och blev världens bästa ”älgdräng” hemma på gården.

2006 startade vi älghägnet, och året därpå, 2007, öppnade vi Gårdsjö Älgpark.